Från Helvetets brevskola - C.S Lewis

Från Helvetets brevskola

C.S Lewis

Boken ”Från Helvetets brevskola” är en av Lewis bäst säljande titlar genom alla tider. Den är skriven i allegorins form och utgör en ironisk och avslöjande beskrivning av djävulens taktik för att snärja en människa. Breven från Onkel Tumskruv till hans kära Malört är en odödlig klassiker. Onkel Tumskruv är en erfaren djävul. Hans brorson Malört är i början på sin demoniska karriär och har fått i uppdrag snärja en ung man att gå i det ondas riktning.

Här är ett brev från boken…

Från Helvetets brevskola.

VIII

MIN KÄRA MALÖRT!

Jaså, minsann, du ”hyser fast förhoppning om att patientens religiösa period börjar lida mot sitt slut”. Jag har alltid trott att Övningskolan för Frestare har råkat i lägervall sen de gjorde gubben Slubbkäft till rektor för den, och nu är jag säker på den saken. Har du aldrig hört talas om Lagen om Vågrörelsen?

Människorna är dubbelväsen – hälften ande och hälften djur. (Fiendens beslut att skapa en dylik vedervärdig hybrid var en av de orsaker som kom Vår Fader att undandra Honom sitt stöd.) Såsom andar tillhör de evighetens värld, men i sin egenskap av djur har de sin varelse i Tiden. Detta innebär, att under det att deras själ kan inriktas på ett evighetsmål, så är deras kroppar, deras lidelser och föreställningar, underkastade ständig förändring, ty att leva i timlighet betyder att vara stadd i förändring. Den högsta graden av beständighet som de kan uppnå, är därför vågrörelsen – ett ideligt återuppstigande till en nivå från vilken de ideligen åter sjunker tillbaka. Om du omsorgsfullt hade gett akt på din patient, så skulle du ha lagt märke till denna vågrörelse inom alla områden av hans liv – hans förmåga att intressera sig för sitt arbete, hans tillgivenhet för sina vänner, hans kroppsliga begär, allt detta stiger och faller. Så länge hans jordevandring varar, kommer perioder av full vitalitet i fysiskt och emotionellt avseende att omväxla med perioder av avtrubbning och utarmning. Den period av känslotorka och apati som din patient för närvarande genomlever, är inte, som du i din enfald inbillar dig, ditt verk; den är bara en naturlig företeelse som inte kommer vara oss till något gagn om du inte utnyttjar den väl.

För att kunna avgöra hur du bäst skall kunna utnyttja den, måste du fråga dig vilket bruk Fienden ämnar göra med den, och sen göra raka motsatsen. Du blir nu kanske förvånad när jag säger dig att Han i sina ansträngningar att sätta sig i besittning av en själ för alltid, förlitar sig på vågdalarna mer än på vågtopparna; vissa av Hans speciella gunstlingar har varit nere i djupare vågdalar, och varit där längre än någon annan. Orsaken härtill är följande. För oss betyder en mänska i första hand föda; vårt mål är att hennes vilja skall bli absorberad av vår, och att våra egna personligheters livsrum skall utvidgas på hennes bekostnad. Men den lydnad som Fienden kräver av mänskorna är någonting helt annat. Man måste göra klart för sig det faktum att allt det där talat om Hans kärlek till mänskorna, och om att tjänarskap hos Honom innebär den fullkomliga friheten, detta tal är inte (som man gärna skulle vilja tro) bara propaganda, det är en förfärande sanning. Han önskar verkligen att fylla universum med en mängd vidriga små kopior av sig själv – varelser vilkas liv, i sin diminutiva skala, skall vara till kvaliteten lika Hans eget, inte på grund av att Han uppsugit dem i sig, utan därför att deras vilka frivilligt formar sig efter Hans. Vi önskar att suga i oss, Han önskar att giva ut. I oss är tomhet, och den trängtar efter att fyllas; hos Honom är fullhet, och den flödar över. Vårt mål är en värld där Vår Fader i Avgrunden har i sig uppsugit alla andra varelser; Fienden önskar sig en värld full av väsenden som är förenade med Honom men likväl är självständiga individer.

Och det är med hänsyn till detta faktum som vågdalarna har sin stora betydelse. Du måste ofta ha frågat dig varför Fienden inte gör bruk av sin förmåga att, när Han behagar, och i hur hög gran Han behagar, göra sin närvaro förnimbar för mänskosjälar. Men nu inser du att Det Oemotståndliga och Det Oemotsägliga är just de två vapen so själva arten av Hans syfte förbjuder Honom att använda. Att bara helt enkelt överväldiga en mänskas vilja (vilket känslan av Hans närvaro förvisso skulle göra, såvida den inte framträdde i den allra svagaste och mest förtunnande grad), skulle inte vara till någon nytta för Honom. Han kan inte taga någon med våld, Han kan bara försöka vinna honom för sig. Ty hans tarvliga avsikt är att ”äta upp kakan och ändå ha den kvar”; dessa kräk skall vara ett med Honom men ändå vara sig själva; att bara utplåna dem eller absorbera dem, det är inte gott nog åt Honom. Han har ingenting emot att överväldiga dem en smula i början. Han brukar hjälpa dem på traven genom vittnesbörd om sin närvaro, vilka, fast de är mycket vaga, förefaller dem vara betydelsefulla, genom ljuva känslor och lätta segrar över frestelser. Men han låter aldrig detta sakernas tillstånd räcka länge. Om Han också inte i verkligheten upphör med att på detta sätt stödja och uppmuntra dem, så låter Han dem åtminstone inte bli medvetna om detta stöd. Han låter de kräken stå på sina egna ben – låter dem försöka att blott med hjälp av sin viljekraft fullgöra plikter som har förlorat allt behag för dem. Det är under sådana nedgångsperioder, mycket mer än under uppgångsperioderna, som de utvecklas till varelser sådana Han vill att de skall vara. Härav följer, att de böner som upptänds i ett tillstånd av andlig torka, är de som behagar Honom bäst. Vi kan locka med oss våra patienter genom oavlåtligt frestande, därför att vi betraktar dem enbart som födoämnen, och ju mer vi influerar på deras vilja, dess bättre. Han kan inte ”fresta” till dygd så som vi frestar till synd. Han vill att de ska lära sig gå, och därför måste Han dra undan sin stödjande hand, och om bara viljan att gå verkligen finns där, så är Han nöjd även när de snavar och faller. Låt inte lura dig, Malört. Aldrig är vår sak utsatt för större fara än när en mänska, som inte längre längtar efter att föra vår Fiendes vilka, men ändå ämnar göra den, ser sig omkring i en värld där varje spår av Honom tycks försvunnit; ser sig omkring i en sådan värld, och frågar sig varför hon har blivit övergiven av Honom; frågar så och ändå lyder Honom. Men naturligtvis erbjuder vågdalarna också vår sida vissa chanser. Nästa vecka skall jag ge dig några vinkar om hur de bäst skall utnyttjas.

Din tillgivne onkel

TUMSKRUV.

Stolthet och Fördom - Jane Austen

Stolthet & Fördom (Pride & Prejudice) av Jane Austen är min nya favorit Bok... eller den kommer på en god andra plats efter The Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Köpte boken i Jane Austens egna lilla paradis på jorden, nämligen staden Bath, under min resa i England. Jag invigde boken i en traditionell brittisk läsanda, med en kopp te och scones instoppade i munnen. Men jag måste erkänna, jag hade låga förväntningar på den här, är ingen fan av gamla böcker. Den skrevs ju efter allt under slutet av 1700 - talet.

Till min förvåning drunknade jag i den. Mina vänner, ni kommer sluka upp "Stolthet & Fördom" snabbare än vad ni hinner sluka upp en mjuk glass under en varm sommardag. Ni kommer uppleva en och annan "Oh My God :O" under resans gång, och frestas att hoppa över några sidor innan spänningen spräcker er. Men hang in there...

Spoiler Alert... sluta läsa nu om du vill läsa boken.

Här är ett brev som Mr. Darcy skrev till Elisabet efter att hon dissade honom Stooort!

"Dear Miss Bennet, please rest assured that this letter does not contain any of the mushiness which you found so disgusting last night. I only wish to acquit myself of your accusations. First of all, Mr. Wickham. I know not what particular evil he has accused me of, but here is my side of the story. Wickham and I grew up together, as his father was my father's steward. We used to enjoy one another's company, but unfortunately what strength of character Mr. Wickham had soon began to vanish. When my father died and Wickham learned that he had been left a valuable living, he declined any interest in the church and wished to be compenstated accordingly with cash. This I did and then believed him to be out of my life permanently.

Sadly, I was mistaken. Wickham's worst offense came years later against my sister. He met her while she was on holiday near the sea and was able to deceive her into believing herself in love with him, even to consent to an elopement. His object was, undoubtedly, my sister's large fortune.

I was fortunate enough to discover their plan and threatened Wickham within an inch of his life (light sabers are good for that sort of thing). My sister, who has always looked young for her age, was then only fifteen years old.

As for your sister and Bingley, my only defense is that, after careful observation, I truly believed her indifferent. If I had thought her truly in love with him, I could not have had an objection, but I did not want to see my friend in an unloving, generally bad match. I hope you cannot blame me for this. I will only add, God bless you. Fitzwilliam Darcy."

Stolhet & Fördom får 5 av 5 toa rullar

Predictably Irrational - Dan Ariely

Den senaste boken jag har läst ut heter "Predictably Irrational", eller "Ologisk" på svenska, och är skriven av beteende ekonomen Dan Ariely. Den här boken är grymt bra för alla som någon gång har fallit för shoppingsfrestelser och sen frågat sig "Varför i hela friden köpte jag det här?".

Ekonomi är inget ämne som håller mig vaken mer en två sidor, men Ariely sätter en personlig prägel på sina berättelser, vilket ledde till att jag fick svårt att sätta ner boken. Jag kan varmt rekomendera den till alla som har ett intresse för marknadsföring, shopping eller bara en allmän nyfikenhet gentemot mänsklig beteende. Den är dock ingen bok för toalettbesök, då kapitlarna är rätt så långa (man hinner få hemorrojder), men helt perfekt för "att sitta på taket och läsa, under bar himmel" bok. =)

Predictably Irrational får fem toalettrullar av fem möjliga.

Mere Christianity - C.S Lewis

Ett genomgående inslag i många kristna böcker är citering av C. S Lewis bok "Mere Christianity". Detta kan man säga väckte mitt intresse för boken. Hur kommer det sig att många refererar till den? Några klick på Adlibris senare, var boken i en underbar inslagen förpackning, på väg hem till mig.

Efter att ha utfört den traditionella sniffande av en ny bok, tog det inte många rader innan jag förstod varför många använder sig av "Mere Christianity". C. S Lewis lyckas beskriva och sammanfatta den kristna tron genom att måla upp enkla bilder. Boken är egentligen en sammansättning av en serie radiotal som Lewis gav i BBCs radioprogram under Andra Världskriget. Här är ett utdrag ur boken:

My argument against God was that the universe seemed so cruel and unjust. But how had I got this idea of just and unjust? A man does not call a line crooked unless he has some idea of a straight line. What was I comparing this universe with when I called it unjust? If the whole show was bad and senseless from A to Z, so to speak, why did I, who was supposed to be part of the show, find myself in such violent reaction against it? A man feels wet when he falls into water, because man is not a water animal: a fish would not feel wet. Of course I could have given up my idea of justice by saying it was nothing but a private idea of my own. But if I did that, then my argument against God collapsed too- for the argument depended on saying that the world was really unjust, not simply that it did not happen to please my fancies. Thus in the very act of trying to prove that God did not exist- in other words, that the the whole of reality was senseless- I found I was forced to assume that one part of reality- namely my idea of justice- was full of sense. Consequently atheism turns out to be too simple. If the whole universe has no meaning, we should never have found out it has no meaning: just as, if there were no light in the universe and therefore no creatures with eyes, we should never know it was dark. Dark would be a word without meaning.

Mere Christianity får hela fem av fem toarullar. Kapitlarna är lagom långa och innehållet får läsaren att känna sig som ett barn på en chokladfabrik.

Let God - Winn Collier

Recenserade precis boken: Let God, av Winn Collier till församlingens påskblad, och tänkte att jag kan posta den här också =)

Det finns en blogg som heter ”Best Catholic Books” och sköts av ett gäng nunnor i USA. De rekommenderade boken om den 1600- tals franska teologen Francois Fénelon i flera av sina inlägg, så jag loggade in på adlibris.se och beställde den.

Boken är skriven av Winn Collier, en amerikansk pastor, som har översatt Fénelons brev till engelska. I breven svara Fénelon på sina vänners frågor kring lycka, kallelse, lidande, tvivel, självrannsakan med mera. Men boken handlar framförallt om att tillåta Gud att komma in i ens liv och skära bort de bitar som är skadliga för en. Fénelon ger sitt stöd och böner till de som skriver till honom, och uppmanar dem att glömma bort sig själva och lägga all sin tillit till Gud.

Breven är indelade i olika teman och varje sida är en källa till ny kunskap och svar på existentiella frågor. Boken inger även en känsla av att man snokar i någons privata brev och vetskapen om att de är 400 år gamla gör dem ännu mer fängslande. Tyvärr finns inte boken tillgänglig på svenska, men på följande sida kan ni läsa ett av breven på engelska:

Dear Friend,

Peace. Just sit in it. It’s not your job to work up passion and fiery devotion to God. It doesn’t depend on you. All you can do, all you are responsible to do, is to choose the one you will obey. Hand your will, your obedience, over to God. Don’t hold anything back.

Frankly, it’s irrelevant how much intense feeling you have in your spiritual life right now. The more important question to ask is this: Do I want what God wants? Humbly confess your faults. Don’t hold onto your world. Abandon yourself to God. Choose to love God more than you love yourself. Desire God’s name to be made great. Desire God to have God’s way- want that more than you want your own life. If you don’t feel these things, then just want to feel it, hoping you will someday. In the meantime, ask God to give you this kind of love for him. He will. God will love you and he will pour peace into your heart.

Boken får tre av fem toarullar... i och med att det är brev man läser blir det perfekt med att läsa ett brev per toabesök. Nackdelen med boken är samtidigt att den utgörs av brev som inte var ämnade att bli till en bok, därmed finns upprepningar vilket drar bort en och annan toarulle.

Johannes Paulus II–Gåva och Mysterium

Hur ska man beskriva den man som har blivit utsedd som en av 1900-talets mest inflytelserika personer, som har agerat som fredsmäklare mellan människor och förbättrat katolska kyrkans relationer med Judendomen, Islam samt Ortodoxa kyrkan? Den man som anses ha bidragit till att avsluta kommunismen i sin forna land Polen och sedan hela Europa? Den man som kunde prata 14 olika språk och den man som utsattes för flera mordförsök av bl.a. Al-Quaeda och vid ett tillfälle blev skjuten ett flertal tillfällen i buken, pendlandes mellan liv och död, men ändå besökte sin gärningsman och yttrade orden:

 

“ Vad vi pratade om om att kvarstå som en hemlighet mellan honom och mig. Jag pratade med honom som med en broder, vilken jag har förlåtit och som har min fulla tillit”

 

Det finns bara ett sätt att beskriva påven på och det är att han är ett Helgon som med sitt liv lärt oss att det går att alltid välja förlåtelsens och kärlekens väg.  Han är min förebild.

 

Och nu efter det långa introt kan jag börja med bokrecensionen

 

Denna bok har påven ägnat åt dem som är nyfikna på historien kring hans prästkallelse. Han har delat upp den i 2 delar.

 

Första delen är en biografi som handlar om hans liv under andra världskrigets Polen, om hans studier och sedan arbetet som präst och dessutom om alla människomöten, tankar och känslor som han har fått erfara. Det som speciellt fångade mitt intresse i denna del var hans sätt att beskriva sitt liv. Fastän de yttre omständigheterna var enormt tunga och han fick slita väldigt hårt så förvånade han mig med att han alltid var tacksam över sina erfarenheter. Jag kunde inte någonstans i boken känna av en bitterhet, utan endast tacksamhet. Tacksamhet över alla goda människor som han har fått träffa, tacksamhet över lärarna, över vännerna och över att, som han säger själv, “ha skonats” jämfört med andra i hans omgivning. Han förlorade båda sina föräldrar och äldre bror och var helt ensam överlevare i familjen men ändå hade han en livsglädje och en osjälviskhet där han aldrig tillät sig att tycka synd om sig själv, utan istället räckte ut en hand till de människor som hade det värre genom sitt arbete som präst och lärare.

 

I den andra delen beskriver han vad det innebär att vara präst och prästens olika uppgifter. Här skriver han om Jesus och hur prästens och människans uppgift är att efterlikna honom och göra goda gärningar. Han betonar särskilt mycket på “kallelsen efter helighet” och hur viktigt det är att genom sina ord och gärningar förmedla godhetens kunskap vidare till andra människor. Han menar att prästen “bör leva ordet”.

 

Här kommer mitt favoritstycke ur boken:

“ Ibland frågade jag mig: när så många av mina kamrater dör, varför då inte jag? Idag vet jag att detta inte beror på en tillfällighet. Inom ramen av det stora onda som kriget var, samverkade allt i mitt personliga liv i riktning mot det goda som prästkallelsen innebar. Jag kan inte glömma allt det goda som under denna svåra tid vederfors mig från de personers sida som Herren sände i min väg, antingen det var medlemmar av min familj, vänner eller kamrater. “

 

Ps. Boken är intressant för den som tycker om att läsa om historiska personers liv och är väldigt tunn och lättläst. Tog endast 2 dagar.

Den får 3 av 5 cedrar

Eat, Pray and Love

Eller Lyckan, Kärleken och meningen med livet

Med tårar i ögonen läste jag den sista meningen I boken. Det kändes väldigt ledsamt, var på gränsen att få ångest över att boken snart skulle ta slut.

Jag har skrattat, känt empati och fått mig en tankeställare här och där. Det är sällan jag blir så uppslukad av en bok såsom jag blev av denna. Det är en biografi skriven av författaren Elizabeth Gilbert. Med det sagt kommer jag i korthet beskriva vad den handlar om.

Kort och gott handlar den om en kvinna som gifter sig ung, i 20 års åldern. Under de kommande åren skaffar hon och hennes man ett västerländskt drömliv, med hus, bra inkomst och allt som hör till. Det enda som saknas är barn och när hon närmar sig 30 och försöker bilda familj inser hon att det inte alls är det liv hon vill leva, det känns fel. Någonting inom henne protesterar vilt mot detta livssätt. Hon genomgår därefter en svår skilsmässa och ger sig ut på en andlig resa på jakt att finna lycka och mening med livet igen. Hon hamnar i frosseriets Italien, i andlighetens Indien och sist i balansens Bali. Under hennes resa skriver hon ner alla tankar, känslor och händelser som hon får uppleva.

Det jag älskade mest med boken är författarens sätt att skildra sina upplevelser och känslor. På något sätt ställer vi alla dessa existentiella frågor och kan under vissa perioder av våra liv känna denna ångest, när saker och ting inte går som vi har planerat utan kraschar istället. Hon får en att känna att man inte är ensam om det och att det finns hopp.

Därtill framställer hon religionen och synen på religion på ett väldigt vackert sätt om menar att människor har alltid sökt efter helighet och att det inte är något att skämmas för. Människan längtar efter ett andligt sammanhang där man kan uttrycka sorg eller tacksamhet eller söka förståelse. Hon beskriver genom boken olika religioner och drar paralleller istället för att gräva ännu mer gropar dem emellan.

Här kommer mitt favoritstycke ur boken:

Här i trakten berättas en varnande fabel om ett stort helgon som alltid omgav sig med lojala anhängare i sitt ashram. Flera timmar om dagen mediterade både både helgonet och anhängarna över Gud. Det enda problemet var att helgonet hade en katt, ett irriterande djur som brukar gå genom templet och jama och spinna och störa de fromma under meditationen. Helgonets visdom var praktisk, och han befallde att katten skulle tjudras vid en stolpe utomhus några timmar om dagen – bara under meditationen – så att den inte kunde störa. Det blev en vana att först binda katten vid stolpen och sedan meditera över Gud, men med åren hårdnade vanan till en ritual. Ingen kunde meditera om man inte först hade tjudrat katten vid stolpen. En vacker dag dog katten. Helgonets anhängare greps av panik. Det blev en stor religiös kris. Hur skulle de nu kunna meditera, utan någon katt att tjudra vid stolpen? Hur skulle de kunna nå Gud? I deras tankevärld hade katten blivit medlet. Se noga till, uppmanar den här berättelsen, att inte fästa för stor vikt vid religiösa ritualer för deras egen skull.

I vår splittrade värld, där talibaner och amerikanska högerkristna för ett ständigt varumärkeskrig om vilka som äger rätten till ordet GUD och vilka som har de rätta ritualerna för att nå Gud, behöver vi minnas särskilt väl att det aldrig varit katten som fört någon till den andra sidan, bara den individuella sökarens oavlåtliga önskan att få uppleva det gudomligas eviga medkänsla. Flexibilitet är lika nödvändigt som disciplin.

Välskriven, och öppensinnad bok med inslag av humor.

Den får 4 av 5 cedrar