Hur ska man beskriva den man som har blivit utsedd som en av 1900-talets mest inflytelserika personer, som har agerat som fredsmäklare mellan människor och förbättrat katolska kyrkans relationer med Judendomen, Islam samt Ortodoxa kyrkan? Den man som anses ha bidragit till att avsluta kommunismen i sin forna land Polen och sedan hela Europa? Den man som kunde prata 14 olika språk och den man som utsattes för flera mordförsök av bl.a. Al-Quaeda och vid ett tillfälle blev skjuten ett flertal tillfällen i buken, pendlandes mellan liv och död, men ändå besökte sin gärningsman och yttrade orden:
“ Vad vi pratade om om att kvarstå som en hemlighet mellan honom och mig. Jag pratade med honom som med en broder, vilken jag har förlåtit och som har min fulla tillit”
Det finns bara ett sätt att beskriva påven på och det är att han är ett Helgon som med sitt liv lärt oss att det går att alltid välja förlåtelsens och kärlekens väg. Han är min förebild.
Och nu efter det långa introt kan jag börja med bokrecensionen
Denna bok har påven ägnat åt dem som är nyfikna på historien kring hans prästkallelse. Han har delat upp den i 2 delar.
Första delen är en biografi som handlar om hans liv under andra världskrigets Polen, om hans studier och sedan arbetet som präst och dessutom om alla människomöten, tankar och känslor som han har fått erfara. Det som speciellt fångade mitt intresse i denna del var hans sätt att beskriva sitt liv. Fastän de yttre omständigheterna var enormt tunga och han fick slita väldigt hårt så förvånade han mig med att han alltid var tacksam över sina erfarenheter. Jag kunde inte någonstans i boken känna av en bitterhet, utan endast tacksamhet. Tacksamhet över alla goda människor som han har fått träffa, tacksamhet över lärarna, över vännerna och över att, som han säger själv, “ha skonats” jämfört med andra i hans omgivning. Han förlorade båda sina föräldrar och äldre bror och var helt ensam överlevare i familjen men ändå hade han en livsglädje och en osjälviskhet där han aldrig tillät sig att tycka synd om sig själv, utan istället räckte ut en hand till de människor som hade det värre genom sitt arbete som präst och lärare.
I den andra delen beskriver han vad det innebär att vara präst och prästens olika uppgifter. Här skriver han om Jesus och hur prästens och människans uppgift är att efterlikna honom och göra goda gärningar. Han betonar särskilt mycket på “kallelsen efter helighet” och hur viktigt det är att genom sina ord och gärningar förmedla godhetens kunskap vidare till andra människor. Han menar att prästen “bör leva ordet”.
Här kommer mitt favoritstycke ur boken:
“ Ibland frågade jag mig: när så många av mina kamrater dör, varför då inte jag? Idag vet jag att detta inte beror på en tillfällighet. Inom ramen av det stora onda som kriget var, samverkade allt i mitt personliga liv i riktning mot det goda som prästkallelsen innebar. Jag kan inte glömma allt det goda som under denna svåra tid vederfors mig från de personers sida som Herren sände i min väg, antingen det var medlemmar av min familj, vänner eller kamrater. “
Ps. Boken är intressant för den som tycker om att läsa om historiska personers liv och är väldigt tunn och lättläst. Tog endast 2 dagar.
Den får 3 av 5 cedrar
